Låt mig inleda med att säga att jag älskar Turkiet. Det finns få länder som jag rest så mycket i. Alltid har jag mötts av vänliga människor. Alltid så har jag blivit överraskad av servicen och omtanken. Därtill kommer att Turkiet erbjuder bland den bästa maten i världen. Och baden längs den turkiska medelhavskusten tillhör de bästa. I mig bor en turk.
Efter nästan fem dagar till havs inträffar en chock när jag kliver in i receptionen på Hilton Resort & Spa Dalaman. I den aircondinerade foajen är mottaget lika kyligt som luften kall. Nej, mottagandet är inte kyligt. Det är nonchalant. Personalen är totalt ointresserad av att ta emot nya gäster. Efter en stunds väntan på incheckningen så blir det min tur att checka in. En totalt oengagerad receptionist tar emot mig, försvinner och kommer tillbaka. Försvinner igen helt utan förklaring. Och minuterna tickar. Eftersom det är ett "all inclusive" hotell så förklarar hon att man måste boka bord på hotellets restuaranger. Efter klockan 12, hon påpekar att borden snabbt tar slut så jag bör boka så snart som möjligt. Jag frågar om hon kan hjälpa oss med det. Svaret är nej. Utan vi ska ringa till restaurangen. OK, konstaterar jag men vi kommer ju inte få vårt rum före klockan 14 säger jag. Hon ser frågande ut.
